No matter how far you fall down


ett hejdå. flera, tusen hejdå. kom på nu vilken lättnad jag kände igår när jag såg båten åka iväg. jag ville skirka hejdå, ett evigt hejdå. jag tror på ett evigt hejdå den här gången. faktiskt


Jag har intervjuat en kvinna idag till ett skolarbete som har en 16-årig dotter som är sjuk i cystisk fibros. Gud, vad intressant. Vilket liv dom lever, som få vet om. Det kom tusen tankar till mig under tiden jag satt där, om hur bra jag har det. Jag borde inte klaga på att jag inte har några kläder jag gillar, att jag känner mig tjock, att det är kallt ute, att det helt plötligt började snöa eller att jag inte orkar plugga. Alla har sina problem men en sjukdom är något som hela familjen och anhöriga måste leva med hela livet, extremt rörande att få höra henne berätta om sin familj och sina barn. Jag höll på att börja gråta flera gånger.

jag känner mig lite deppig nu, det här mötet satte igång min hjärna, jag började tänka väldigt mycket. Men, nu ska jag nog släppa det och vänta på att m ska komma hit!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0