Amanda

Glada, lyckliga, värda dagar! Martina har fyllt 18, jag har hittat världens balans, livet är det bästa jag vet, skolan finns där långt bak någonstans men stör mig inte särskilt mycket. Sånt som fått mig att gå förut under rör mig knappt i ryggen längre, älskar när man känner sådär.
Jag är så trött på att allt ska kretsa kring "kärlek", eller jag vet inte ens om det är kärlek, jag tror faktiskt inte det. Det är något man vill ska vara kärlek men det blir inte det förrens det slutar kretsa runt det. Nu slösar jag vi inte tid på det längre, tid på att ändras, tid på att gråta, tid på att försöka vara glada tillsammans. Nu ligger fokus på träning och vänner sen efter lovet får jag lägga lite mer tid på skolan men just nu vill jag ta vara på att vara lycklig. Puss

Som jag älskar dig