Amanda

Nu är min ångest borta, snälla stanna borta föralltid. Jag har insett att allt har sin tid och istället för att gå runt och deppa för saker och ting borde jag ta vare på den tid som är nu och ta vara på alla mina nära och kära runt omkring. Igår när vi var och kollade på studentmössor kände jag hur pirrig jag blev, pirrig inför framtiden. Vart kommer jag vara om ett år? Om man tänker tillbaka ett år så har det hänt så extremt mycket både i mitt liv och i andras men det är ju så det ska vara, tänk om allt skulle vara som det alltid varit? Nejnejnej inte okej!

Idag har det varit en bra dag i skolan, lunch med pappa, orientering på gympan, lite jobb och häng på crep sen sist träning med MARTINA, jaaaaa äntligen har min andra hälft börjat pumpa på gymmet igen. Jag känner hur mycket starkare jag blir när hon är med, i både kropp och själ. Nu ska jag hoppa i duschen och sen mysa i mitt städade rum