Du vet jag vet


All min ilska försvann igår efter combaten, eller iallafall nästan all, den kom smygandes idag igen men nu känner jag mig fri. Jag vet att jag älskar känslan av att känna mig egen, av att känna att jag står själv, står själv utan sådana som gör det jobbigt för mig. De enda jag vill stå med är dom som älskar mig och som ger mig uppskattning och liksaså jag tillbaka. Det finns ingen mening med att intala sig själv om att man är nöjd med något som är under det man förtjänar, gör aldrig det. Man har så mycket mer att ge än vad man tror och helt plötsligt är man tom och det finns inget mer att ge, det finns bara något att ta tillbaka. Tillbaka till innan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0