Vi stannar men får inget sagt

Vi har blivit sånna som vi hatat och fruktat
Tänk om vi inte längre tål varann och varje hemlighet har blivit ammunitation för att kunna slå varann
Och alla mätarna på instrumenten står på noll, och att vi ägt varandras hjärtan inte spelar någon roll
Vi kan avsky att vi ens behöver träffas ibland och jag ångrar hur jag gav mig till dig
Det är som en rysning,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0