Amanda

Mitt rum är upplyst av levande ljus, mamma har städat mitt rum skinande rent och ur min nya datas högtalare spelas musik som jag egentligen inte lyssnar på. Men det är så att jag fick en väldigt fin present idag, jay kom med en fin chokladask och ett usb-minne (?) jag blev lite fundersam över usb-minnet först men det visade sig att hon lagt in en massa fin musik och även en gripande text. All cred till dig älskling
Efter att jag tränat åkte jag hem och sen dess har jag lyssnat på hennes musik, jag trodde inte att det var något för mig men nu älskar jag det. Jag älskar hur musiken kan få mig att acceptera att jag är ledsen, den låter mig gråta. Man måste få vara ledsen, jag måste få känna att allt är värdelöst. Jag kommer aldrig kunna förstå hur jag kan låta mig såras så djupt. Det här är inte begripligt, jag kan inte jämföra det här med något annat. Det enda jag vill göra är att sova bort allt och hoppas på att det aldrig har hänt men nu måsta jag "face reality" och vara tacksam för att jag har mina vänner. Så ja, det här är en liten hyllning till alla som förstår mig och som gång på gång ställer upp för mig. Utan vänner och familj är jag ingenting. Kanske kommer jag att resa mig redan imorron, men vad som än händer så älskar jag det som ni gör för mig. Ni som vill ta åt er gör det, för ni vet vilka ni är!